Vad ska det bli av dig.
Ibland.
Oftare och oftare på senare tid faktiskt, känner jag att jag skulle behöva prata med någon som inte vill lösa mina problem.
Någon som inte bekräftar mig eller överröser mig med uppmuntrande klyschor och vänliga leenden.
Jag skulle behöva någon som bara hör vad jag säger.
Någon som inte misstolkar min osäkerhet för ett fiskande efter komplimanger,
utan bara tar den för vad den är, som den är.
Jag behöver inte någon annan som ska stärka mitt självfortoende.
Bara någon som inte avfärdar vad jag tänker som något utan värde.
Jag tror att det enda jag egentligen behöver när jag befinner mig i detta tvivlets avgrund, är någon som hör mig.
Jag behöver inte någon annan som ska stärka mitt självfortoende.
Bara någon som inte avfärdar vad jag tänker som något utan värde.
Jag tror att det enda jag egentligen behöver när jag befinner mig i detta tvivlets avgrund, är någon som hör mig.
Trackback
